Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

EN KÄR LEK

Vega Syversætre Johannessen - Vävutbildning Påbyggnad.

Vi fick i uppgift att skapa en matta. Min första matta skulle bli en lek med färger, det viste jag. Där nyanser möts, krokar och blir till. Idén om en ryamatta föddes och verkade var en bra teknik för min vision. Jag hade ingen relation till ryamattor sen innan, och gillade tanken på att ge mig in i något som jag inte hade så mycket kunskap eller känslor kring.  Det viktiga var färgerna, ullen och en tydlig strukturell yta. Ryan gav mig exakt detta. Jag kunde plocka in vilka garnblandningar i nocken/luggen och forma ryan som jag ville.

 

 

För att skapa en spänning och komposition i min matta ville jag rama in den med en tydlig struktur i bottenväven. Så jag lämnade ca 10 cm´s ram runtom min rya som bara var en slät bottenväv. I denna yta syns en tydlig randning och en melerad garnblandning. Jag hade både tuskaftsinslag och en mönsterflottering över 3 tr. Detta skapade en så kallas reliefrya.

 

 

I varpen valde jag ett tjockt lingarn 8/5 och i inslaget för bottenväven hade jag 4 tr. av mattullgarn. I ryan blandade jag olika typer av ull och lingarn. Det gav både lyster och en mer komplexitet till ryan.

 

När jag skapade partiet med ryan, hade jag en tydlig plan om att välja ut garner i en bred färgskala. Jag kunde då intuitivt plocka färgblandningar i varje nock och måla min matta allt efter som jag vävde. Dagshumöret bestämde och min känsla för att blanda färg fick avgöra. Bakom färgkänslan ligger bl.a. repetition, mörker, neutraler, och färgklickar.

I slutet viste jag inte riktigt hur mattans färgspektra eller komposition hade blivit, nåt som var oerhört spännande att se vid nedtagning av mattan.

 

 

Avslutningsvis signerade jag mattan med mina initialer, knöt en orientalisk fläta och flätade sedan om fransarna växelvis i långa fyrflätor.

 

 

Och resultatet blev såhär!

 

 

Det var väldigt lärorikt att äntligen få väva en matta. Det att verkligen känna på hur hårt man ska slå, att få fina kanter, att få en styv och tålig matta. Samt att våga skapa medan man väver och utgå från en känsla för helheten och inte detaljstyra. Det var också spännande att gå upp i storlek och grovlek och att skapa en produkt som enbart består av vävens konstruktion, varpen och inslaget!
Mitt år på folkhögskolan har get mig många fina minnen och reflektioner kring hur vi som enskilda människor lär oss. Och betydningen av att lära i den takt och mån man bäst förmår sig att göra. Att den då gör bäst nytta för oss och för andra. Man blir starkare som individ i en större gemenskap. Det har stärkt min självkänsla och motivation att lära. Lärarna har visat på ett fint sätt hur man kan praktisera folkhögskolans visioner.

 

Tack för alla kloka ord, engagemang och goda skratt!

 

Senast uppdaterad: 2020-06-08 14:27